Benjaminfikus

Namn: Benjaminfikus
Vetenskapligt namn: Ficus benjamina spp

Läge: Ljust, men inte i direkt solljus. Trivs bra i rumstemperatur, men gärna något svalare under vintern. Dock ej i drag eller temperaturer under 16 grader celsius.

Blomning: Benjaminfikusens frukt är ofta omtyckt av fåglar. Dock blommar den väldigt sällan på våra breddgrader.

Vattning: Jorden bör vara fuktig, men inte blöt. Vid övervattning är det vanligt att den tappar sina blad. Duschning är inte nödvändig, men den uppskattar ändå en liten dusch då och då.

Gödning: Under sommaren tillsätts näring i vattnet var fjortonde dag. På vintern räcker det med näring en gång i månaden.

Jord: Vanlig jord för krukväxter fungerar bra. Se gärna till att den är väl dränerad.

Förökning: 10 centimeter långa toppar kan användas som sticklingar och kan sättas direkt i rumstempererad jord.

Allmänt: Benjaminfikusen är en av våra allra vanligaste krukväxter idag och har sitt ursprung i Sydostasien. Den återfinns ofta i offentliga miljöer som väntrum och liknande. Den återfinns också ofta i parker och trädgårdar, åtminstone i litet varmare klimat. Dock bör man vara försiktig med den i de fall man lider av luftvägsallergi eller liknande, då bladen innehåller en växtsaft som ofta kan vara irriterande.

Som odlad växt kan Benjaminfikusen i vissa fall bli upp till 6-7 meter, men i det vilda är den ett träd som kan nå en höjd på hela 30 meter. Bladen är långa, gröna och har en karaktäristisk vågform. Grenarna är ofta tunna och kan bli väldigt långa.

Till skillnad från dess rykte, är Benjaminfikusen lättodlad. Den är väldigt svår att döda, även om den lätt kan tappa en stor del av bladverket vid omflyttning, starkt solljus eller för riklig bevattning. Den kan även tappa bladen med jämna mellanrum som en del i en föryngringsprocess, men kort därpå brukar den återigen skjuta nya skott.

Vanliga varianter på Benjaminfikusen är Ficus benjamina natascha och Ficus benjamina starlight.