Ormbunkar
Ormbunksväxter är en division av växter innehållandes tusentals olika arter. Det vetenskapliga namnet på denna division är Pteridophyta. Från karbontiden vilken inleddes för 350 miljoner år sedan och under de följande 100 miljoner åren dominerade ormbunkarna växtlivet på jorden. Ormbunksväxter förökar sig genom att bilda sporer. Könsorganen sitter på gröna bladskivor som bildas när sporerna gror. Under regnigt väder när marken där ormbunkarna växter blir blöt kan spermien simma över till honorganet och befruktning sker.
Man kan dela in ormbunksarterna i tre grupper: ormbunkar som växer i jord, ormbunkar som växer i grenklykor, och ormbunkar som hämtar näring och vatten ur kryprötter. För att kunna ta hand om din krukväxt på bästa vis är det viktigt att veta vilken grupp den tillhör.
Eftersom befruktning bara kan ske när det är blött växer ormbunkar oftast på fuktiga och skugga platser. Även om du inte planerar att föröka din ormbunke bör du ge den en plats i ditt hem där luftfuktigheten är förhållandevis hög, eftersom den mår bäst av det. Hos ormbunkar som placeras där luften är alltför torr kan bladen torka ihop och dö. Ormbunkar brukar trivas väldigt bra i badrum eftersom det ofta är husets fuktigaste rum. Om ditt badrum saknar fönster eller bara har ett väldigt litet fönster bör du dock förse din ormbunke med extra ljus. Många ormbunksarter har svårt att hantera starkt solsken, men under den svenska vintern är risken mycket större att de drabbas av ljusbrist än av ljusöverskott.
Innan man väljer att använda ormbunkar som krukväxter i sitt hem bör man ha i åtanke att det är naturligt för dem att ständigt fälla småblad. Det kan därför bli ganska skräpigt kring en ormbunke. Ormbunkar skjuter blad från jordstammen. De nya bladen är ihoprullade men kommer att veckla ut sig när de blir äldre.
Ormbunkarna har fått en nyrenässans som krukväxter under senare år eftersom det visats att de är mycket bra på att suga upp föroreningar från luften. Om du vill att din ormbunke ska kunna absorbera farliga gaser måste du dock se till att bladen hålls rena. Duscha din ormbunke regelbundet och torka bort damm och smuts emellanåt.
Precis som de flesta andra gröna växter, t ex palmer och murgröna, angrips ormbunkar lätt av sköldlöss. Om gula fläckar uppstår på ormbunkens blad kan det bero på sköldlöss. Om du känner på bladen kan de kännas klibbiga, vilket beror på att sköldlöss utsöndrar sockerlösning. Om man inte gör något åt angreppet kan det leda till krusiga och förkrympta blad. Du kan se själva lössen, eller rättare sagt deras sköldar som de gömmer sig under, utmed stammarna, stjälkarna och bladen.
Många olika ormbunksarter hålls som krukväxter och det kan vara bra att ta reda på vilken art du har och se om den har några specifika omvårdnadskrav. I Sverige är spjutbräken (Nephrolepis exaltata) och krypbräken (Davallia canariensis) två av de allra vanligaste krukväxtormbunkarna. I snittbuketter och blomsterarrangemang hittar man ofta venushår (Adianthum capillus-veneris).
Alla ormbunkar är fleråriga och om du tar väl hand om din ormbunke kan du ha glädje av den år efter år. Det finns många exempel på ormbunkar som gått i arv genom många generationer.
Ormbunkar: